Hur ser jag på Judendomen idag
Den första bild som dyker upp på näthinnan när jag tänker på judendomen som religion är den mycket utstickande klädsel som många av dess manliga trosföljare bär. Jag ser en man med svarta kläder och en liten hatt på huvudet som går på en gata med ryggen vänd ifrån mig, gåendes snett bortifrån mig själv. Eftersom att han inte går rakt ifrån mig kan jag se hans gråa skägg men har svårt att urskilja några andra ansiktsdrag förutom att han är gammal.
För mig är judendomen en religion för och av män. Detta kommer sig av att de allra flesta judar som jag sett represterade i media har varit män. De bär ofta den utstyrsel som jag just beskrev och deras sätt att tala har ofta varit gammalmodigt och underligt. Detta tillsammans med den vetskap som jag har om deras tro, dvs att den härstammar från gamla testamentet som jag ser som en ytterst sträng och konservativ religiös text gör att jag har fått en bild av de troende judarna som en grupp nästintill omänskligt kyska, lugna, fromma och troende människor. Jag har svårt att förstå hur det skulle kännas att leva i en så gammal religion som judendomen i dagens moderna västvärld. Det är på grund av detta som jag inte kan utläsa den judiska mannens ansiktsuttryck.
Men...
När jag var i Frankrike fick min bild av judendomen en riktig smäll. Under en kort period var där en utbytesstudent från Kanada som var judinna, och i min värld betedde hon sig inte alls så som judar gör. Hon troligtvis var den mest sexuellt aktiva unga kvinna jag någonsin mött. Och då inte enbart med en partner, utan om den ena inte fanns tillgänglig, med någon annan. Detta något som närmast chockerade mig då min bild av troende judar var att de höll stenhårt på kyskheten innan äktenskapet och om inte det, åtminstone hade långvariga relationer med en och samma person. Vidare var hennes personlighet som var särskilt framfusig också förvånande men det som i allra högst grad verkade omvälvande för min ursprungliga bild av judar var de historier om hennes tidigare sexuella upplevelser, bland annat under ett biljardbord, som hon berättade med största allvar, utan några intentioner om att skämta. Jag diskuterade hennes vilda liv med henne i ensamhet och enligt henne, och tvärs emot den man som läste om i häftet igår, kommer Gud inte att straffa henne i nästa liv. Den man som jag i detta texthäfte på religionskunskap läste om skrev att han levde ett fromt liv för att Gud ville så, och för att han var övertygad om att skulle bli belönad i himmelen. Den här tjejen däremot ansåg att om hon vill göra något nu, så kan hon göra det utan att ha några ha några moraliska betänkligheter kring detta gentemot Gud. Att använda kondom var dock viktigt för henne, för annars skulle hon kunna bli smittad av någon sjukdom eller bli med barn. Användandet av kondom var också något som strider mot många andra judars inställning till preventivmedel, men jag anser att detta var, med tanke på hur hon levde, en mycket sund inställning. Hennes ålder var vid denna tid förra året 17 eller 18 år och om inte hade använd kondom eller andra preventivmedel skulle hon garanterat ha, förr eller senare, blivit smittat med någon sorts könssjukdom och dessutom blivit med barn. Den metod som den judiska läran förespråkar, avhållsamhet, hade hon inte kunnat leva efter. Hennes inre drivkrafter, kåthet och passion, var alldeles för starka för att hon skulle kunna hålla sig själv i tyglarna och dessutom fanns där heller ingen vilja från hennes sida att disciplinera sig. Så länge hon trivdes och killarna omkring henne trivdes, vilket de ibland gjorde, var hon lycklig. Värt att nämna är att hon var redo, och mycket medveten om att relationer, riskerar att gå åt skogen om man lever livet lika "fullt ut" som hon själv ansåg att hon gjorde. Hon visste att risken att slå sig på vattenytan är högre om man hoppar från en högre höjd, men hon var redo att ta den risken för att få uppleva den pirrande, härliga känslan som infinner sig vid ett riktigt äventyr.
Varför gör en judinna så?
Att hon betedde, och kanske fortfarande beter sig som hon gjorde förklarar jag till den allra största delen med att hon hade en relativt begränsad kunskap om hennes egen tro men en likaså avgörande del i det hela var hennes törstiga personlighet, som tycktes söka efter äventyr, främst känslomässigt passionerade resor i kärlekens land. Antingen skulle passionen i kärleken infinna sig till tvåhundra procent, hundra procent vardera, eller så lät hon hellre bli. Nästan perfekt duger inte och för att hitta perfektion kan det tänkas att man måste leta bra. En tredje faktor, som jag endast kan spekulera i kan tänkas ha verkat på hennes personlighet kan ha varit att hon passade på att leva livet, som kalvar på grönbete, när hon för första gången befann sig i ett utlandet utan föräldrarna. Dessa tre faktorer som jag just nämnt har jag tagit som förklaring för hennes agerande. Hennes dåliga kunskap om hennes tro, hennes lust och nyvunna frihet verkade säkerligen tillsammans för att hon skulle bli den hon blev. Med andra ord är den tjej som jag lärde känna i Frankrike inte representativ för den judendomen i stort men hon bevisar att det finns stora undantag från den gråa, trista och inbundna bild som jag har av judedomen.
Kanske finns där fler färger än svart och vit?
Uppenbarligen finns det också många gråzoner mellan den här tjejen, som jag skulle säga beter sig mer "ojudiskt" än vad jag tror att den genomsnittlige sekulariserade tjejen gör, och den extremt fromma och stränga bild som jag har av judendomen i stort gäller alltså inte alla judar. Kanske finns det en mening med att skulle träffa henne. Kanske ville den judiske Guden att jag skulle veta att judar inte alltid beter så som jag tror att de borde, bara för att de är judar. Kanske finns det mer bakom den stela fasaden på synagogan med vakterna som ilsket väntar utanför. Kanske finns det liv bakom den vaxliknande blicken och det grå, och mycket torra skägget. Det gör det säkert, och om hon, hon som jag lärde känna i Frankrike har rätt, kommer de att fortsätta leva även när de dör. Om hon har fel, ja, då har ju i alla fall hon "levt medans hon levde". Har alla judar fel, då borde nog han i texten som jag läste igår ha bjudit reporten på en drink, och kanske till och med klippt av sig polisongerna... För mig är det fel att leva enbart för morgondagen, såsom han beskrev att han gör. Att jag anser detta är inte främst för att jag ser att det finns en risk att morgondagen inte kommer utan för att om man inte lever idag kommer vi att hinna dö innan morgondagen kommer och om Gud finns, vilket judarna förutsätter att han gör, vill han inte ta emot lik till paradiset. Frågan som jag nu bör finna är om många judar är vandrande döda. För att svara på den frågan måste jag träffa fler judar.
//Jonn Gottfridsson
-Skriver med anledning av ett PA-projekt om acceptans&tolerans mellan religiöst troende och ateister
